Beklagar

Hej govänner och ni andra.
Är här nu för att gnälla lite. Blir så ledsen över att mitt vik på förskolan går ut den sista december. Finns lite hopp om att jag kan bli kvar men med min vanliga otur i livet så är det bara att glömma ;-) Inte för att jag senare kommer gå utan arbete, nej nej. Inom förskola behövs det alltid hjälp men kommer inte få vara där jag verkligen vill vara. Inte för att sålla bland "bra förskolor" och "mindre bra". Handlar också om mina fina arbetskamrater och alla barnen. Jag vill vara kvar. Det är en underbar förskola jag jobbar i. Här odlar vi grönsaker i lokalen under det varmare halvåret och skryter för världen om de halvgröna sketna små pumporna med ett språk av genuin kärlek i rösten, som om grönsaken vore ett litet spädbarn. Skämt åsido. Men dom fick fan fram en hel jäkla majskolv i år. Seriöst. Aldrig sett någon odla majskolvar inomhus i en kruka. Men det går visst. Fatta kärleken. 

Vill klaga över att jag aldrig verkar ta mig tillbaka till min utbildning och knogar igenom de 9 månader jag har kvar. *Halvångest*
1: Det är så jobbigt att gå runt och tänka på så jag förtränger det ist. Marita style.
1,1: Det är så. 
 
Föresten visste ni att om man målar en papptallrik röd och duttar dit vita prickar och limmar på en toarulle på undersidan så blir det en söt flugsvamp? 
 
Snart jul igen. Wooh. Dealar mellan att vara med Viktor och hans familj elr följa med min egen till Umeå hos min moster och alla. Går fint båda delarna, men lite skev om jag ska kalasa på juldagen för måste isf hålla mig i pitestaden om jag ska kunna leverera party style. Därför lutar det mer åt att jag är med Viktor denna gång, kanske då att vi träffar Erica och Chrille ett tag senare på kvällen och myser. Vet inte hur det blir och det är 1 ½ vecka kvar... 
 
Vill också klaga över att jag har ett så fint hem med en så fin liten hund och min pojkvän kan aldrig ta del av det för han är så sjukt allergisk mot djur. Det är ett seriöst problem folks. Fattar inte att vi pallar. Det är ett mysterium att vi ändå kan ses så pass ofta ändå fast jag kan få små downs då jag gnäller över hur jobbigt det är att gå till honom i kylan, dock bor han bara knapt en halv kilometer bort. Still hard. Hittillls går det ju bra men alltså åååååh beklagar så hårt över situationen.  
 
Hinner inte gnälla mer nu för imorgon ringer klocka 05:30. Hejhopp
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0